Den 15 januari fick Vegas somna in.
Han blev 11 år 10 månader och 19 dagar.

Då va det dax att skriva om Vegas sjukdomsförlopp.

Det började i augusti fast då förstod jag inte att han va dålig.
Han spydde någon gång ibland, men det va inget jag reagerade på eller undrade över just då.
Dom kan spy av att svälja en för stor godis eller en för stor bit av ett ben, som sagt va inget jag oroade mig över.

Den 4e september skulle jag och en kompis träffas och spåra. När jag väntade på att hon skulle komma satt jag på stötfångaren med bagageluckan öppen.
Då slickade sig Vegas ordentligt vid analöppningen.
Jag trodde att det va analsäckarna som irriterade honom så jag ringde veterinären och bokade en tid samma dag.
Dom tittade på honom och sa att det inte va analsäckarna utan något som lixom buktade ut som en finne.

Dom tyckte inte att det såg så allvarligt ut utan jag kunde vänta till nästa vecka att boka en tid hos ett djursjukhus.
Men min känsla va att jag borde åka in, så på fredagen så åkte jag till Bagarmossen utan att boka en tid.
Det blev en lång väntan.
Men till slut så fick vi ett svar å dom trodde att det va fistlar som han hade i analen.
Fick recept på smärtstillande och en salva som skulle hjälpa att dämpa obehaget.
Hon sa även att detta kan bli mycket jobbigt för hunden att ha.
Fick även en remiss till Djurakuten till en hudspecialist.

Den 23 september va det dax att träffa hudspecialisten som konstaterade att det inte va fistlar utan tumörer.
Jag hade inte använt salvan på Vegas efter att jag läst bipacksedeln. Det tyckte specialisten va bra eftersom att det kunde ha gynnat tumörerna.

Nu börjar Vegas spy lite oftare och jag börjar anteckna när det händer och vad vi gjort.
Han spyr ca 6 timmar efter att han fått mat.
Ibland vill han inte ha sin mat å det reagerar jag på.
Så jag börjar ge honom mat 3ggr om dagen vilket inte gör någon skillnad.

Tycker att han spyr om han får starkt godis tex korv eller köttbullar, men inte heller den teorin är rätt.

Jag börjar blöta hans mat och det går bättre.

Hittar en knöl på Vegas hals precis bredvid strupen.
Det blir ett nytt besök hon veterinären den 4e november.
Dom vågar inte ta ett prov eftersom att knölen sitter där den sitter, så nu blir det en remiss till en tumörspecialist på Södradjursjukhuset i KungensKurva.

Vegas är ibland lös i magen och han fortsätter att spy.

Jag skriver ner frågor och ett “schema” på hur Vegas har spytt och hur han varit lös i magen, för att ta med mig till specialisten.
I övrigt är Vegas som vanligt.

Den 19e november bär det iväg till KungensKurva.
Det blir en lång dag med blodprov, ultraljud, röntgen och väntan.
Vegas vägde denna dag 24.2 kg som är som han brukar väga.

Specialisten tyckte att det va bra att jag hade antecknat hur Vegas har mått, han blev lite imponerad.

Även denna specialist ville inte sticka in en nål i Vegas knöl för huvudpulsådern gick precis bredvid knölen, även fast han har gjort det flera gånger och aldrig misslyckats så avstod vi från att han skulle försöka.

Tyvärr så fick vi ju då aldrig veta om det va en elakartad eller godartad tumör.
Däremot så va ALLA värden på Vegas bra å det tyckte specialisten va positivt och han va lite överraskad att det va så bra som det va.
Men tyvärr sa specialisten sa att cancer inte kunde uteslutas, och att Vegas nu skulle få leva så länge som han kunde.

Vi fick ett recept på smärtstillande och en tid för ett återbesök den 15 december.

Vegas tillstånd förändrades inte under den här tiden.
Så vid återbesöket hände inte så mycket mer än en konsultation med specialisten och en enklare undersökning.
Vegas vägdes och hade nu gått ner lite i vikt, till 22.4 kg.

Vi bokade ännu ett återbesök den 18 januari.

Jag började krossa Vegas mat för att han skulle kunna äta bättre och det gick hem hos honom. Det gick ännu bättre att äta när den krossade maten blandades med vatten. Ett litet hopp tändes i mig att Vegas kanske skulle hinna para någon av mina tikar om detta gick bra med maten.

Vegas började spy varje dag men det kom inte mycket.
Jag hade fått tipset av specialisten att prova laxolja så det inhandlades.
Men tyvärr så blev han mycket lös i magen av den så den slutade vi med.

Vegas fortsatte att spy varje dag och jag kände att det kanske va dax att låta honom få somna in.
Vi tog en promenad till “vår” veterinär för att dom skulle få säga adjö. (skulle ta bort honom på en annan klinik)
Han fick godis av en av tjejerna och det visade sig att Vegas va bra i magen av det.
Gick tillbaka till veterinären nästa dag å frågade vad det va för godis han fått, kanske va någon som han skulle kunna äta och må bättre av.
Men det va tyvärr kattmat.
Men jag köpte en konserv med ett “magfoder” för hundar med känslig mage.

Vegas blev bättre i magen och det tändes ett litet hopp i mig.
Hade innan detta bokat en tid för Vegas för att han skulle få somna in.
Självklart så började jag tänka om……men han spydde fortfarande.

Den 15 januari fick Vegas lämna detta livet och gå över regnbågsbron, där han skulle slippa spy och vara dålig i magen.
Ett tungt men lätt beslut.
Tungt för att han va pigg, när vi åkte upp till klubben timmarna innan avskedet så hoppade han ut ur bilen och skällde som att säga “ska vi träna”.
Men tyvärr inte denna gången.
Ett lätt beslut för att jag inte ville se honom spy och vara dålig i magen, hunden ska leva ett värdigt liv och det tyckte jag inte att han hade.

När jag kom hem efter att ha tagit avsked av min bästa vän så va det bara TOMHET!!!!
Jag satt vid datorn, hade gjort iordning ett galleri på Facebook och skrivit en liten text, så det va bara att klicka och göra det offentligt.

Men tomheten i mig va plågsam, har aldrig känt så här förut.
Det kändes som att mitt hjärta va borta. Även fast jag hade mina andra tre hundar här hemma så va det tomt.
Vad skulle jag nu göra, hade ingen lust med något.
Hade tagit semester i sex dagar för att jag och hundarna skulle orka gå vidare.

Alla rutiner där Vegas brukade va med blev jobbiga, matdax, promenader in och ut ur bilen.
Råkade ibland säga hans namn och komma på mig med att han inte va kvar.

Livet går vidare även fast det idag den 9 februari fortfarande känns tungt.
Jag har planerat 2015 års tävlingar men har egentligen ingen inspiration att träna eller se framåt emot tävlingssäsongen. Det kommer nog att ändras när våren kommer och snön försvinner.

Vila i frid min älskade Vegas tack för ALLT, vi ses igen.
Ett kort på Vegas vid klubben taget bara en timme innan han somnade in