Den 10 maj va det dax för mig o Vegas att tävla i lägre spår hos Gnesta-Trosa BK. Jag fick spår nummer 5 och det kändes bra, Gnesta-Trosas spårskogar e helt underbara att spåra i så jag så vekligen fram emot detta.
Men så fel det blev, några minuter (kanske 10-15 minuter) innan vi skulle få ta spåret så hade det korsat älgar över vårat spår 
, den tävlande på spår 2 hade sett dom så hon kunde ju styra sin hund men jag va helt ovetandes. Vegas gick iväg på påsläppet lite tveksamt men fick 8 o 9 av domarna (jag frågade efteråt) han hittade första pinnen och sen bar det iväg igen. Att spåra med Vegas har aldrig varit några problem tidigare jag har alltid kunnat lita på honom och det gjorde jag även denna gången . Tyvärr så tog Vegas upp älgarnas spår och efter ett tag när han inte hade hittat någon pinne började jag bli lite tveksam om vi va rätt ute. Vi passerade en grusväg med vändplan å då tänkte jag att jag skulle ringa och höra om spåret gick där, men upptäckte att min mobil låg så fint i innerfickan på min jacka som låg i bilen 
.
Jaja det va bara å börja tänka på hur jag skulle göra nu. Då kom jag på att solen låg på vindrutan på min bil, för jag hade satt upp solskyddet så att det inte skulle bli så varmt i bilen för Texas, å fören på bilen stog åt samma håll som mitt spår va. Det va alltså bara att gå med solen i ryggen, så skulle jag i alla fall gå åt rätt håll, men ibland så är inte vädergudarna med en, efter ca 10-15 minuter så gick solen i moln . Jaha då va det dax att använda röstresurserna på både mig och Vegas. Efter ett tag så hörde jag en bil som tutade 
jag va på väg åt rätt håll 
. Å efter yttligare en stund så kom det en kille som hade gått ut och letat efter det älg spårande ekipaget 
.
Dom hade nämligen förstått att vi gått vilse när vi inte dök upp hos mottagaren, då hade dom satt på en hund på vårat spår och spårläggaren va med, då såg dom att hunden vinklade vi fel ställe och förstog att Vegas hade tagit älgarnas spår.
Ett stort tack till Gnesta-Trosa BK för att dom la ner så mycket jobb för att hitta mig när Lotta “klantskallen” Ringius hade glömt mobilen i bilen. I sånna här situationer som att gå vilse i en främmande skog brukar jag tänka så här: Det är ingen idé att gripas av panik, för jag kommer inte fortare ut ur skogen för det.
Jag åkte tillbaka till klubben för att få träna lite skott under budföringen och platsliggningen, Vegas har gjort framsteg men han tyckte inte att det va direkt roligt så han låg inte still och han morrade lite (vi va alltså inte längre med i tävlingen utan tränade på parkeringen), Casino vred på huvudet vid första skottet men sen brydde han sig inte . När detta va klart så tänkte jag ängna mig åt min andra hobby (fotografering) dom hade nämligen en stor gran vid parkeringen som va full med kottar ROSA KOTTAR!!!!!!! Det va min kompis Eva som hade sett detta “fenomen” på en av granarna vid våran klubb. Detta måste ju bara fotograferas, kottarna va stora på den här granen, här har ni ett smakprov.
När kottarna är små så ser det ut som om det växer smultron på granen.
Ha det bra.
Kram Lotta
