Nu va det äntligen dax för Miamis Korning hennes Mentaltest även kallat MT.

Jag hade blivit medlem i de två klubbar där jag ville gå vårt MT. Så självklart så kom jag med på båda. De va helgerna efter varandra så jag fick snabbt ta ett beslut om vart jag ville gå.

Södertälje va den 22 maj och BroHåbo va den 28 maj. Problemet va att jag skulle till IVÖ i Skåne 26-27 maj och visste inte hur fort jag skulle ta mig upp och hem för att hinna sova ut innan MT hos BroHåbo. Jag hade startnummer 2 i BroHåbo och va bland de sista i Södertälje.

Självklart hade jag kunnat be att få starta bland de sista i BroHåbo pga min resa dagarna innan, men så långt tänkte jag inte just då.

Så jag valde Södertälje, vilket då blev lite tokigt eftersom att min far avled 2 dagar innan, Miami kände inte min far, men jag kanske inte va mig själv just då, inget jag kände på mig, men hundar känner ju oss på så många olika plan så kanske att Miami kände något från mig.

Redan vid hanteringen så märkte jag att Miami inte va sig själv, hon va inte bekväm med situationen, hon accepterade 70% av det, men inte mer. Väldigt konstigt tyckte både jag och min kompis som va med, men jag skakade av mig det och vi gick vidare. Sen blev det lek och kamp, å det va ju kul, men kampstocken ville hon ha för sig själv (som hon brukar med leksakerna)

Att springa ut på 50 meter det gick fint, men att kampa med den där personen som försökte hantera mig förut det vill jag inte göra sa Miami, så Miami sprang tillbaka till mig.

Det lilla bytet som åker iväg över stigen, det va intressant så den sprang hon efter, men inget gripande utan nosade bara på den. Vilket arrangören säkert va nöjd över, snöret som “bytet” sitter fast i kan ju gå sönder om hunden griper den och springer iväg.

När bytet drogs in i det lilla röret, så reagerade Miami direkt och ville kolla upp detta, å jag tyckte att hon va lagom nyfiken.

Sen va det dax för figurraden. Det va läskigt tyckte Miami och behövde min röst och att en person började gå för att ge henne stöd, då sprang hon hela vägen till mig. Passagerna förbi de fula gubbarna gick bra, men då va ju jag med.

Det stora bytet eller va man ska kalla det, det gick bra. En person kommer ut från ett gömsle och rör sig över stigen ,med att gå zickzack över stigen och göra små bugningar för att få en reaktion från hunden. Miami stod stilla och undrade hur länge detta skulle hålla på. När jag släppte henne så sprang hon fram direkt till skynket som figuranten tagit av sig, för att sedan gå fram till henne.

Sen skulle vi “träffa” Dumpen, en uppspänd overall som rycks upp ca 2-3 meter framför mig och hunden när vi går. Miami flydde men kom tillbaka för att med hjälp av mig gå fram och nosa på den. Vi satt en stund och sen blev det promenader förbi den för att se om Miami hade något kvarstående intresse eller om hon undvek den. Hon va nyfiken men undvek den inte.

Sen va det skramlet. Kedjor och grytlock i en metalltunna som börjar rotera när vi passerar. Även här flyr Miami vilket inte är så konstigt. Men enligt beskrivarna så vill inte Miami släppa detta så de bryter testet här för att inte skrämma henne mer.

Det som va nästa grej va “släden” en hukad “gubbe” på en släde som är ritad att se arg ut, med både jacka och mössa på. Efter detta så hade det varit skott. Tyvärr så klarade inte Miami sitt MT och får inte titulera sig KORAD. Vilket kanske hade gått bättre om omständigheterna hade sett annorlunda ut, det vet vi ju inte.

Bara att släppa detta och gå vidare, det stundar ju en parning snart 😀 det ska bli spännande 😀

Vi bloggs igen 🙂 Kram Lotta