Den 6 maj skulle Karat gå sitt MH.
Denna gången hade jag anmält oss till Nynäshamn. En bana jag inte gått på tidigare.
Vissa saker som tex hanteringen gick som jag trodde det skulle gå.
Kampa och leka gick precis som väntat oxå.
Men att han inte brydde sig om lilla bytet förvånade mig. Han som har så stor jaktlust.
Passiviteten gick oxå som väntat.
Avståndsleken överraskade han mig.
Måttligt intresserad, men sedan sprang han fram.
Tog tveksamt i leksaken, men backade ur när hon rörde på sig.
Sedan tog han kvar och skällde, det modet trodde jag inte att han hade 
.
Dumpen (overallen) gick ju super bra, typ som jag hade trott.
Skramlet gick precis som mina andra hundar har gjort, inga problem.
Sedan va det spökenas tur.
Å där förvånade han mig mycket.
Karat är den enda av mina hundar som blivit arg på dom och som jag inte har behövt släppa kopplet på.
Efter en stund så är han lite lika tuff men är kvar vid mig 
Tyvärr så tar kopplet med sig en gren när han ska gå förbi mig, och då hoppar han till.
Han är ju rädd om sina bakben efter skadan när han va liten, gissar att det va därför han hoppade till.
MH´t är filmat av min pappa, TACK för det
Tyvärr har jag inte kunnat redigera filmen, utan allt är med.
Film på skotten kommer……
Det beskrivaren tyckte va bra va att Karat växte mer och mer genom MH´t.
Å så lekte han bättre på slutet än i början.
Detta tycker jag låter bra.
Karat har nu känd mental status för avel.
Skotten gick super och han är skottfast.
Stolt 
Kram Lotta med en skottfast Karat
