Den 29 augusti va det dax för Floridas 3e start i Lägre klass spår.
Inför denna tävling hade vi legat i hårdträning, med minst 2 pass om dagen i 1 månad.
Och då framförallt när det gällde platsliggningen.
Hon skulle få tiden i kroppen (5 minuter) och sen skulle hon tycka att det va okej att jag gick iväg 50 meter.
I Lägre klass så skjuter dom med en startpistol en gång i minuten under platsliggningen. Skytten står bakom hundarna ca 30 meter bort. Florida bryr sig inte om att dom skjuter.
Eftersom att Florida hade sprungit upp från platsliggningen i Nynäs på Skärgårdscupen så kände jag att jag MÅSTE lägga ner MYCKET tid på detta moment.
Så att hon känner sig trygg och säker.
Utan platsliggning kan man bli uppflyttad men då måste man ha betyg över 8 på varje moment för att lyckas, å jag trodde inte att Florida skulle klara det utan platsliggning.
Som sagt vi tränade platsliggning morgon och lunch varje dag i nästan en månad. Sen dom två sista veckorna åkte vi till klubben och tränade varje dag på det sättet som jag vet att platsliggningen brukar vara på tävling.
Så fort det va ngn med en trygg hund så frågade jag om vi fick ligga platsliggning med denna.
Även krypet tränade vi mycket.
Florida hade MYCKET svårt att koncentrera sig på att krypa bra om det stod ngn nära henne.
Dom andra momenten va det inga direkta problem med.
Då kom tävlingsdagen.
Lite nervös inför lottningen som vanligt. Ville gärna ha ett tidigt startnummer så man slapp alla svampplockare i skogen.
Jag drog nummer 3 och kände att jag hellre hade tagit nummer 1, för då får Florida ligga på kanten vid platsliggningen, å bara ha en hund på sin ena sida.
Sen när jag frågade den som skulle köra ut oss till spåren vilket spår nummer 3 va, så blev jag glad över svaret.
Det va samma spår som Vegas blev uppflyttad på när han tävlade, kanske ett omen.
Genast blev jag lugn för det va en “känd” skog som jag skulle hitta ut ur om vi gick vilse.
Jag parkerade vid vårt spår, gjorde iordning allt, la ut linan, bytte skor, fixade allt å sen kom domarna och tävlingsledaren.
Det är alltid en utmaning att gå in i skogen med Florida då hon gärna “kastar” sig iväg för att hon tycker att det är SÅ KUL!!!!!!!!!!!!!!
Florida helt enkelt ÄLSKAR att jobba i skogen…så kul.
Jag blev visad vart spåret började och åt vilket håll det gick. Går fram med Florida kopplar om från koppel till lina, smeker henne lite på kroppen, sänker handen och säger SPÅRET…WROOOM!!!!!!!!!!!! Så är hon iväg 
Jag måste stå kvar tills linan gått ut 10 meter, behövde inte stå så länge
Jag gissade att vi hade fått 10or på påsläppet, och det visade sig senare att ja det hade vi fått.
Iväg i skogen Florida apporterar den första pinnen till mig och hon får lite godis.
Iväg igen som en formel 1 bil, men mig efter.
Nästa pinne va lite roligt….då kommer hon med en naturpinne och hon är så glad att hon hittat denna…fast det är ju fel.
Men jag berömmer henne och går fram till punkten där hon hittat pinnen och ser tävlingspinnen och plockar upp den.
En pinne apporterade hon inte utan den såg jag och plockade upp i farten.
Spåret är 1 kilometer långt och det ska ha gått 60-80 minuter efter det att den som har gått spåret började gå ut det.
I spåret ligger 7 små pinnar och en större som ligger i slutet av spåret.
Vid tre tillfällen tappar hon spåret ordentligt och får leta en bra stund. Å sista gången trodde jag att vi inte skulle komma längre. Men när hon väl har spåret så drar hon nästan omkull mig, när hon sticker iväg, så det är ingen tvekan om när hon hittar spåret igen.
När hon stannar och apporterar den stora pinnen även kallad slutet, så skriker jag SPÅR 3 SLUTPINNE!!!!!!!!!!!!!!
Då hör jag vart spårmottagaren är och belönar Florida med godis och hennes kampknut.
Spårmottagaren får inte stå så att den stör hunden, helst utom synhåll. Vissa hundar slutar jobba om dom ser en person och då kan hunden missa den viktiga slutpinnen.
När vi kommer fram till mottagaren, så pratar vi lite och hon säger att vi har klarat max tiden precis, 25 minuter får man spåra och det va precis vad Florida hade gjort. PUH!!!! så skönt då får vi göra lydnaden.
När jag ska lämna alla pinnar till henne så har jag glömt slutpinnen i skogen. Blev så glad och belönade Florida å glömde den i skogen. Bara att gå tillbaka och hämta den, tur att det va öppen terräng så jag såg den.
Vi fick 6 små pinnar och ett slut med oss till mottagaren.
Nu till bilen och belöna henne med lite extra god mat så hon orkar lydnaden.
När vi kom till klubben så va jag den enda som som klarat spåret, ett bra tag fick jag vänta innan det kom fler tävlande som hade klarat sina spår. Vi va 8 ekipage från början och bara 3 st klarade sina spår.
TJOHOO!!!!
Vad glad jag blev Florida skulle vara hund nummer ett ut på planen och det blev ju precis som jag ville ha det, hon fick ligga på kanten vid platsliggningen.
Hundarna på spår nummer 1 och 2 hade inte klarat sina spår så då blev ju Florida nummer 1.
Först va det budföring. När jag vänder upp emot mottagaren ca 90 meter bort så fokuserar Florida på henne och jag va säker på att hon skulle springa. Men icke, Florida sprang ut ca 10 meter å sen vänder hon.
Betyg på detta?? 0 så klart.
Sen till platsliggningen.
När jag tränat Florida så har jag ALLTID böjt mig ner och lagt godis på marken ca 5 meter från platsen där hon ska ligga.
Så på den här tävlingen så böjde jag mig ner och låtsades klia mig på benet….hihi man får ju vara smart 
allt för att Florida ska lyckas.
Självklart tror hon att jag lagt godis där och ligger med den tanken att det får jag sen när jag legat klart.
Schäfern som ska ligga bredvid oss ville inte sätta sig. Ägaren tjatade på sin hund flera gånger. Hunden gnällde och pep. Normalt så hade jag kanske vänt på huvudet och tittat men inte nu. Ville inte visa Florida att jag brydde mig, utan hade bara blicken på henne precis som vi tränat innan.
Vi blir kommenderade av tävlingsledaren att lägga ner hundarna. Florida lägger sig och vi lämnar hundarna. Schäfern fortsätter gnälla men blir sen tyst.
När vi gått 50 meter från hundarna och vänt oss om så ser jag att schäfern inte är kvar…den följde med sin ägare när denne gick iväg.
Tack för det, allt som kan störa Florida och som hon kan tycka är jobbigt vill vi slippa. Hade vi haft otur så hade schäfern gått upp när vi vänt oss om och det hade kunnat störa henne.
Nu hade Florida 10 meter till nästa hund. Hundarna ligger med 5 meters mellanrum. Men nu när Schäfern inte låg kvar så blev det ju 10 meter. Florida låg inte helt stilla. Till en början flyttade hon bara frambenen, men sen kom även rumpan och hon kröp lite.
Eftersom att hon inte va helt stilla så tittade ju domarna på henne och det tycker hon är jobbigt, när jag inte är med (jag står ju 50 meter bort).
Florida tittade på hunden, tittade på domarna och på mig, hon ville helt klart ha koll på alla.
Men vi fixade det, hon låg ner hela tiden även fast hon flyttade sig.
När vi gick tillbaka så satte hon sig upp men la sig direkt igen. Men i bruksklass är momentet slut när tiden är slut så det inkräktade inte på betygen. I vanlig lydnad däremot är inte momentet slut förens förarna är tillbaka och har satt sina hundar upp.
Betyg på detta då?? JO 6 och 5 av domarna, eftersom att detta betyg multipliceras med 5, så är dessa låga poäng GULD värda i slutänden.
Efter platsliggningen gick jag av planen och belönade henne med hennes STÖRSTA belöning, kampflätan.
Tävlingsledaren ropade sen in oss på planen för lydnaden.
Först så fick jag veta betygen på allt vi gjort innan.
Påsläpp på spår 10or av båda domarna 
Spår 9or av båda domarna (man drar ett poäng för varje pinne som inte hittas och vi hade ju bara hittat 6 st av 7, sen kan domarna dra lite i betyget om pinnarna är tuggade på, jag va lite orolig för ngn av pinnarna blev lite tuggad på, men det hade dom inte dragit för)
Budföring 0 hon sprang ju inte
Platsliggning 6 o 5 av domarna
Linförigheten 7 o 8 Florida gjorde som hon brukar, satte sig inte i en halt och va lite okoncentrerad i sista helt om.
Framförgående 6 o 7.5 Florida kastade sig ut i kopplet och sen drar hon ordentligt i kopplet hela vägen. Vid varje vändning ska hunden stanna med bibehållen frontriktning och det gjorde hon SÅ BRA!!!!
Avdraget i betyget blir för att hon drar i kopplet.
Läggande under gång 0. Som på dom flesta tävlingar så lägger hon sig inte 
Inkallning 9or av båda domarna. Avdrag för lite slarvigt avslut.
Kryp 8.5 o 9
Inför krypet så kommer den ena domaren lite närmare (den andra domaren stod redan så han såg) Florida spanar in honom och hans skrivare när dom kommer. Jag trodde att hon skulle tycka att det skulle bli jobbigt att krypa, men ICKE
Så skönt att se att vår hårdträning har givit resultat. Hon kröp så fint, jag va så nöjd med henne efter krypet.
Tanken på att det “bara” va apportering och hopp kvar skakade jag av mig fort, för att inte slappna av innan allt va klart.
Apportering 8.5 o 9
Florida hade inte sin vanliga fart ut till apporten, men greppade den fint och kom in direkt. Fick avdrag i tempo av den ena domaren och den andra drog för att Florida inte HÖLL ordentligt i apporten.
Hopp över hinder 9 o 10
Den ena domaren drog för lite snett avslut, den andra drog ingenting.
Jag va så OTROLIGT nöjd med min och Floridas prestation både i skogen och framförallt på lydnadsplanen.
Det blev MYCKET kampande och godis när vi kommit av planen, hon hade ju varit SÅ DUKTIG
Nu skulle vi bara vänta på att dom andra två ekipagen skulle göra sin lydnad, och sen vänta på prisutdelningen.
Jag trodde att vår prestation denna dag skulle räcka till uppflyttning men jag ropar inte hej fören jag är över bron.
Visst hade vi blivit uppflyttade.
Vi kom 2a på 460.25 poäng
Så skönt, nu ska vi inte tävla något mer i år utan nu ska vi vänta på Floridas löp som är beräknat att börja någongång september-oktober.
Ha det fantastiskt Kram från Lotta med en uppflyttad hund.
